Som ni säkert vet har Ebba varit dålig hela våren utan att vi vetat vad som varit problemet. Det började med massa konstiga, oregelbundna kräkningar och fortsatte med mer och mer slöhet och nersatt allmäntillstånd. Veterinärer har avfärdat det med skendräktighet och ålderdom (hon är sex år) men det har verkligen känts att något inte stått rätt till.

De hittade tonsillit som hon behandlades mot och blev mycket bättre, men så fort antibiotikakuren var över blev hon sämre igen. Nya blodprover tog då de kollade bukspottkörteln och sköldkörteln men det visade ingenting. Nya prover igen som visade på borrelia. Ny behandling.

Efter tre veckor med antibiotika kändes det inte som om det blivit någon förbättring, snarare tvärtom. Hon började bli knäpp, göra märkliga utfall och bli avvaktande mot folk (alla som träffat Ebba vet att det där med människor inte är riktigt likt henne). Förlängd antibiotikakur och vi åkte till veterinären igen.

Urinprov visade på höga halter av protein i urinet vilket kunde innebära något problem med njurarna. Blodproverna visade dock ingenting konstigare än något dåligt värde på de vita blodkropparna, vilket helt enkelt var en följd av lång kur antibiotika. Hon reagerade väldigt starkt när veterinären undersökte henne på magen och hon var dessutom svullen i bak. Misstänkt livmoderinflammation och in på röntgen, som inte kunde visa någonting på grund av att en förstorad mjälte låg i vägen. Remiss till Ultuna och ultraljud.

Angående hjärnspökena trodde veterinären att det kunde bero på hjärnhinneinflammtion, men det är en åkomma som behandlas med samma antibiotika som borrelia. Det fanns också en risk att hon hade tumörer i hjärnan, "eller helt enkelt blivit knäpp" som hon uttryckte det.

På ultaljudet såg man en helt normal livmoder men däremot en väldigt ful lever. Om levern inte renar blodet ordentligt kan det föra med sig gifter upp i hjärnan vilket var den troliga orsaken till "hjärnspökena". De la in henne för att dagen efter undersöka koaguleringsförmågan och om den var normal gå in direkt i levern och ta prover. Eftersom hon inte vätskade sig som hon skulle fick hon dropp.

Det visade sig att hon hade fel på en koaguleringsfaktor vilket antingen är medfött eller på grund av antibiotikan. Det var ändå ett så pass litet fel att de gick in i levern ändå och tog prover. Det visade sig att orsaken till att den sett så ful ut på ultraljud var godartade tumörer, alltså ingen fara. Blodproverna visade inte på något märkligt i leverfunktionen, de låg lågt fast inom det normala vilekt de gjort ända sen första undersökningstillfället.

Vad gäller borrelian var det enligt de inte särskild troligt att hon hade borrelia överhuvudtaget. Antikropparna kunde snarare bero på att hon någon gång haft borrelia men kroppen lyckats mästra det själv. De trodde slöheten berodde på antibiotikan, men det var ju knappast så att hon fick antibiotika för första början för att hon var slö!

Om vi ville kunde vi ta nya prover om ett par veckor när hon slutat med antibiotika, men de proverna skulle alltså inte visa något annat än om det var medfött och inte gick att göra någonting åt eller om det var borta.

Enligt Ultuna är hon alltså frisk. Hon har haft symptom som orsakat misstankar om fel på bukspottkörteln, sköldkörteln, njurarna, mjälten, levern, livmodern och hjärnan. Men hon är alltså frisk, fast symptomen kvarstår.

Vi har avslutat den andra antibiotikakuren och nu äter hon inga mediciner överhuvudtaget. Jag ska prova att sätta igång henne i träning igen och se om det kanske var antibiotikan som orsakade slöheten i alla fall och om hjärnspökena helt enkelt kan bero på understimulans (men hur lätt är det att stimulera en hund som inte orkar någonting?). Är hon fortfarande dålig ska jag ta henne till en fysoterapuet som får undersöka musklerna på henne. Är det inget fel där heller vet jag inte riktigt vad jag tar mig till, men det blir en senare fråga.

Jag är fortfarande i Norge hos www.klickerklok.se och jobbar. Askari är med mig och Ebba är hemma med husse, nerrakad och dan. Han har börjat motionera henne lite mer och jag tar vid med lite lydnads- och bruksträning när jag kommer hem, så får vi se. Den 18 juli är jag hemma i Sverige igen och kommer antagligen och tränar med er veckan därpå. Vi ses då!

Stor kram Carro 

Tänkte bara dela med mig av några träningsbilder eller är det naturbilder? Avgör själva. Kent, Lotta, Henrik och Lottie tränar i alla fall rapport inför appelltävlingen i september.